tisdag 29 november 2011

Ett av momenten...

I lydnadsklass 1 är hantering. Dvs. tävlingsledaren ska få kika på hundens tänder. Nytt från årsskiftet är också att hunden ska vara kvar i positionen: Sitt, utan att ställa sig upp medans hanteringen pågår.

Här kommer en förhandstitt från utmaningen. Denna övning passade bra idag, då jag är dunderförkyld och inte orkar med något längre träningspass.

Håller lite mysko, då jag skulle kunna fota också.

Verkar som det inte går någon större nöd på voffarna trots en hellugn dag.


















Får se vad jag väljer för underlag och övning till Puzzel ikväll.

Nu ska jag se om jag kan hitta något djurprogram, eller bra barnprogram (med mkt. mysko ljud i) på teve som Puzzel och Tim kan kika på medans jag vilar vidare...

Ha en bra dag!

fredag 25 november 2011

30 underlag ?!!

Eva-Marie undrar nyfiket om någon har några roliga utmaningar på gång. Hennes är att under 30dagar låta sina hundar balansera på olika föremål, ett nytt för varje dag. Och att fota detta.

Jag blev inspirerad (tack igen Eva-Marie!), och har ju funderat ett tag på det här med tävlingslydnad för Tim. Puzzel vill jag förståss också träna då det ger en härlig gemenskap. Sååå, min utmaning börjar imorgon. Under 30dagar tränar jag Tim och Puzzel, med tanke på att kunna genomföra momenten som ingår i LK1.  Ett pass varje dag, som ska genomföras på olika underlag (får vara samma underlag för Tim och Puzzel), fotas och skrivas en kort mening om vad vi tränar på för delmoment och varför. Prio 1 är: Ha kul under passen och jobba som ett lag.

Jag kommer inte blogga om detta varje dag men träna och fota för att sedan presentera alla bilderna med text när de 30 dagarna gått. Det blir alltså totalt 60 fotografier, och med 30 olika underlag. Tja, det ska välan gå? På trägolv, betonggolv, gräs, grus... mm.

Målet med utmaningen är att lägga en bra grund för vidare träning och att ha skoj!

Yes, nu kör vi ;-)

Vit, vitare, vitast...

Idag var jag med Fanny ute vid Åkeshov för promenad och en stunds träning med Tim. Trevligt var det, och lerigt var det. Med Tim tränade jag sitt/stadga och lite lite apportering. Jag bara måååste köpa/tillverka två lika leksaker som är av lagom värde för Tim och Puzzel. Vad menar jag då med lagom värde? Jo två leksaker som de tycker är tillräckligt kul för att vilja springa fram till och plocka upp, men som inte är så roliga att de bara vill äääga den och lägga sig och leka med den själv. (Pipleksak som vi har flera av är t.ex. inte aktuellt till apportering just nu, för den kan man ju leka med alldeles själv utan mattes inblandning).

Tim och Toby som Fannys hund heter fick leka av sig lite före promenaden och träningen. Jag tror det gjorde att Tim gärna ville springa fram och leka till Toby när vi sedan tränade. Alltså en nyttig övning är att kunna fokusera på matte även efter man har lekt klart. Jag försökte även på att träna lite bakdelskontroll men det var för mycket störning där vi var för att Tim skulle fokusera sig på det + att jag bytt ut klossen mot en targetmatta nu istället. Funderar på om jag inte ska ha klossen ändå till den övningen? Tror det får bli så.

Tips! Ta en gammal badkarsmatta och klipp till tasstargets.

















Med mig hem hade jag en icke så vit pudel. Men efter bad med tre schamponeringar så blev Tim vit igen. Apropå vit. Det är många nu som önskar sig snö. Med tanke på Puzzel och frusna mig, så tycker jag det är jätteskönt med en varm november. Hellre en varm whippet och skitig pudel än en frusen whippet och en pudel med snöklumpar på benen :-) Gärna massa snö på julafton, men tja för min del får det gärna vara varmt väder denna vinter.

Nybadad Tim.

Undrar om det vankas gottis?


Väntar på matte inför kvällspromenaden.

















Nu ägnar jag ledig tid åt massa med kursplanering inför våren. Jag vrider och vänder på övningar och moment, som jag tycker är viktiga/roliga/givande att ha med på framförallt valp och vardagslydadskurser.

En kurs med skojiga tricks kommer det bland annat också bli. Det är såå kul!


I tisdags träffades jag några från hundinstruktörsklassen för umgänge och middag. Trevligt var det!

Ida, Sadie, Martina (lärare) och Frida.

















Blondie (Sadies voffe som ska bli terapihund).

























Ha en bra dag!

torsdag 17 november 2011

"BOP" och TACKSAMHET !

Börjar med de hundrelaterade tankarna som bloggen framförallt är tänkt till...

Klicker, eller "BOP" = belöning.

Jodå, nu så har jag äntligen bestämt och börjat använda det ord jag ska ha till Tim när jag inte har klickern med mig, eller då jag tycker det känns smidigare med ett ord istället. Det blev "BOP" och används på precis samma sätt som om det vore en klicker men då med ett ord istället. Dvs. "BOP" = alltid, alltid belöning.



Har prövat det nu under några dagar och det känns riktigt bra! Sedan hur många på gatan som tittar till av nyfikenhet när jag helt plötsligt utbrister i ett "BOP" - det bjuder jag på :-)

















Till min tidigare underbara saluki Baariq <3, hade jag ordet "PERFEKT" och har haft svårt att släppa det ordet. Så trots att det egentligen är väl långt använder jag det fortfarande till bästis Puzzel.

Men kom ihåg att om du ska börja använda ett ord  på samma sätt som du använder dig av klickern. Välj helst ett kort, kärnfullt ord. Och förståss ett ord som du inte använder till vardags, eftersom det "heliga" ordet alltid, alltid direkt ska följas upp med en belöning.

Det ord jag hört mest som andra använder sig av i detta sammanhang är nog: "YES" och "GOOD".

//

Och så till min underbara familia! Som en del av er redan vet, så började min kära man Mats oroa sig för en knöl i armhålan redan i maj månad i år. Tyvärr blev misstankarna bekräftade. Han fick diagnosen: storcelligt b-cells lymfom.

Nu har det gått ett antal månader och sex stycken cellgiftsbehandlingar har han genomgått. Mats har hållt humöret uppe, lyckats vara ute och springa, lyckats hålla sig från att bli förkyld... Nu har vi fått besked från röntgen och provtagning. Två tumörer som tidigare fanns är helt 100% borta. Én liten knöl som fortfarande fanns kvar fick vi bara bra besked från idag. Dvs. inga cancerceller i provet. Yippie!!

Liten liten smolk i bägaren är att han inte är helt friskskriven än pga. denna lilla knöl som ändå finns där. Det gör att en till röntgen kommer göras där de sprutar in radioaktivt socker först, så de kan se att inga cancerceller finns på ngt. ställe i kroppen. Men tänk vad långt man kommit i behandlingar och i forskning runt cancer. Jag är otroligt tacksam över behandlingen som getts och över de resultat de gett! Nu mycket sömn och återhämtning, så hoppas vi på bra resultat i början på januari. Hur mycket jag älskar min man, och familj går inte att beskriva med några få ord.

Och så åter till hundar. Tim har hunnit bli hela 8månader och väger 7,9kg och är cirka 42cm hög. Till nästa inlägg tycker jag det är hög tid för mer bilder på både Puzzel och Tim. Får se till att ta med mig kameran ut.

måndag 14 november 2011

Jag, feg?

Precis läst ett blogginlägg som hette "förbannade hundmöten". Detta inlägg skulle väl också kunna få den titeln men jag väljer en lite annan infallsvinkel.

Väldigt många hundägare vill absolut att sin hund ska få hälsa på andra hundar i koppel då de ju tycker det är så trevligt. Känns det igen?

Själv vill jag bli tillfrågad om det är ok. och jag vill definitivt inte att det kommer fram lösa hundar kors och tvärs, eller att de blir framsläppta i lååångt koppel utan att JAG fått möjlighet att svara ja eller nej. Och även om jag ibland kan tänka mig att säga ja så vill jag absolut inte låta hundarna hälsa på varandra om någon av mina eller den andra ägarens hund/ar drar i kopplet, står på två ben för att nå fram, gnäller eller skäller för att få hälsa. Det ska finnas tiden till att båda ägarna i lugn och ro tex. kan sätta hundarna ned och de gått ned i varv för att sedan få klartecken till att hälsa på ett "städat sätt".

Det blir lätt trassligt att hälsa med massa koppel kors och tvärs (speciellt när man går med mer än en hund vardera). Hundarna hindras i sin språkkommunikation. Som de flesta nog iakttagit så hälsar inte hundar rakt plötsligt bara framifrån och sedan så är de bra med det, utan de går gärna i bågar och ska nosa bak mm. Hur lätt är det med koppel på? Det kan lätt uppstå språkförbistringar i dessa lägen då kommunikationen blir störd av sträckta eller intrasslade koppel, och som i sin tur kan skapa irritation och agg pga. missförstånd hundarna emellan.

Försöker återfinna en jättebra text jag läste vid något tillfälle om detta med hundmöten och att hälsa i koppel, lösa mm. Jag hoppas jag återhittar den.

Och varför då detta inlägg? Jo, ikväll var just igen en sådan kväll att ta ställning till ja eller nej - de får eller får inte hälsa. Denna gång sa jag nej då Tim drog och pep för att vilja fram och hälsa vilket inte är ok. för mig, och jag ville gå vidare på kvällspromenaden. Ägaren frågade varför de inte fick hälsa och jag förmedlade att nej han får INTE hälsa när han piper och drar i kopplet. Jag tog in Tim vid min sida. Budskapet hade trots mina två svar inte nått fram. Jag släppte det hela och lät dem hälsa. Ja, det var fel och fegt gjort. Där borde jag höjt min röst och sagt till. Jo, även fast den mötande hunden var trevlig, en känd hund, en valpis.

Ibland känner jag bara att jag inte orkar höja rösten om och om igen. Det är inget ovanligt att vi går förbi/möter/går framför/går bakom ett antal hundar varje promenad. En del samma, en del nya. Ibland önskar jag mig en väst med stor text på: MINA HUNDAR FÅR INTE HÄLSA på ANDRA HUNDAR och så en stor PUNKT eller snarare stort UTROPSTECKEN på slutet! När jag har tid och inte står med en ivrig unghund som inte vill annat än att hoppa fram för att busa... - och där jag inte hindras i att lyckas med att få honom lugn pga. framsläppta hundar, förklarar och pratar jag jättegärna om hundmöten men det blir liksom inte riktigt rätt läge just precis då.

Ja, jag kan se på problemet både med allvar och med glimten i ögat. Tyvärr händer det trots allt en hel del incidenter med bitskador som följd. Det är bara inte värt det.

Det finns väldigt mycket att skriva om detta ämne som ofta är en "het potatis" men nöjer mig för nu. Nästa gång ska jag med högre röst säga till ägaren att: HÅVA IN DIN HUND!

Ha det gott och var rädd om varandra och om era hundar :-)

lördag 12 november 2011

Det var den det...

Då har jag läst Anders Hallgrens bok om Drivkraft och Motivation. Passade bra att ha en bok att läsa så här i höstmörkret och när kylan börjar tränga sig på.

Vad tyckte jag då? Jag gillade ämnet som sådant (var ju därför jag köpte boken). Det jag gillade extra var en liten enkel checklista att ha till hands för att kunna kontrollera vad som ev. kan sätta ned motivationen till att arbeta/träna innan man kör igång.

Ett exempel från listan var tex. sökande efter mat - dvs. se till att hunden är tillräckligt mätt innan ni kör igång så han/hon inte går runt och söker mat istället för att vilja jobba...

Jag tyckte också om ett kapitel som handlade om inlärningskurvor och motivationskurvor. Att de ser olika ut. Kort och gott förenklat: Inlärningskurvan kan gå från 0 kunskap till 100 kunskap rätt snabbt medans motivationskurvan ofta går helt åt motsatt håll, dvs. från 100 motivation och sedan sakta går ned då det inte är nyhetens behag längre vare sig med arbetet, eller kanske på belöningen från ägarens sida. Här gäller det att: jobba, jobba, jobba med motivation under en rätt lång tid för att motivationen till tex. att utföra ett momentet ska "sätta sig". Eller översatt helt enkelt: lek, lek, lek med mycket olika belöningar som HUNDEN tycker om!

Tyvärr saknade jag rätt mycket konkreta förslag i boken på hur träningen kan planeras och genomföras. Tex. så stod det om sexuell upphetsning som ett tillstånd som kan blockera annan motivation. (Ja, det känner vi defintitivt till här hemma, eller hur bästis?!). Det står bara att alla tänkbara åtgärder ska vidtas... Frågan är vilka alla dessa tänkbara åtgärder är? Hade hoppats få läsa om dessa i boken.

Det var också en del hänvisningar i stycken till egna skrivna böcker och även till andras vilket var lite irriterande. Hade varit bättre att stryka några av dessa stycken och vidareutvecklat de som gick direkt i den här boken.

Men, det var en bok jag i stort sträckläste och alltså fångade den mitt intresse. Har man läst många hundböcker tidigare i liknande områden gav den inte så jättmycket nytt. Men några små godbitar hade den. Och har man inte läst så mycket hundböcker tidigare, kan jag varmt rekommendera boken. Den hade också med ett stycke etologi om varg/hund.

torsdag 10 november 2011

Anders Hallgren

Klart jag skulle iväg och lyssna på en av de stora profilerna inom hund/hundträning. Så igår var jag iväg på föreläsning ute i Tibble. För att höra Anders Hallgren prata om hundens psykologi och hundägarens...

Helt klart en duktig föreläsare, då jag inklusive resten av skaran satt klistrade under den 1,5 timmes prat om hund och hundägare...


Aja baja, stanna där nu säger husse... hör du det...

Känner vi igen oss? Smyyyger iväg när hunden ska sitta kvar.


F*b*n*de hund kom tillbaka!! Kanske inte riktigt rätt sätt!?!

Och jo, denna bok kom jag hem med: Drivkraft & motivation.

















Så vilka pärlor var det som fastnade x-tra hos mig. Jo, lek, lek, lek och beröööm våra hundar i massor!!! Våga verka "löjlig" med hunden. Busa, busa och beröööm.

Men "hopp och lek" får gärna låta tråkigt - det roliga händer under träning och inte när man blir "fri från" träning. Här har jag lärt mig annorlunda sedan långt tillbaka och inser ju att det är bättre att hunden upplever det som tråkigt att få gå iväg från sin ägare. Med min första hund "Virus" så verkade jag så himla glad och tjoade "hopp och lek" motsvarar typ känslan av "du är friiiii" med glad röst när han fick lämna min sida. Inte så smart, men nu var han en sån hund som föredrog och nästan alltid ville vara vid min sida så där spelade det inte så stor roll. Han stod mest kvar och glodde på mig och undrade vad jag höll på med.

Men ni kan ju tänka er en energisk whippet, och att säga det på samma sätt som jag då gjorde - inte sååå bra. Så det har jag slutat med sedan ett tag tillbaka, då jag insåg och även lärde mig att låta "tråkig" istället i de lägena.

Det som också illusterades väl med Anders skickliga kroppsspråk var hur vi ofta ser ut när vi ska lämna hundarna på sitt kvar t.ex. Hur vi smyyyger iväg och hoppas hunden inte ska resa på sig. Ofta sådär lite stirrandes in i hundens ögon... Och vad händer? Jo, hunden kommer fram till oss för att kolla om allt verkligen står rätt till med matte/husse. Hon/han ser ju så konstig ut och stirrar på mig - bäst att gå dit och "blidka". Ja, tänk så fel det kan bli. Så kom ihåg: Inget mysko smygande och endast ett steg ifrån innan vi ökar avståndet.

Jo, den hund som aldrig rest sig = den som i framtiden kommer lyckas bäst med momentet.
Den som rest sig men där matte/husse ignorerat det hela och bara börjat om igen är den hund som det går näst bäst för.
Meeen jo, den hund som rest sig och dessutom fått en tillsägelse från matte/husse är den som kommer kunna  detta moment allra sämst i framtiden.

Så skynda långsamt.

Som en sista kul parantes så fanns Anders Hallgrens bok "Lyckliga lydiga hundar" att köpa. Jag blev sugen på att köpa den nya upplagan (men det får jag önska mig i julklapp). Den allra första upplagan som gavs ut 1974 var antagligen en av de allra första hundböckerna jag läst. Lite kul faktiskt. Tror den nyaste upplagan skiljer sig en hel del från den första.

Ha en bra dag!

tisdag 8 november 2011

Fantasileken?

Ja, vad är fantasileken - som jag nämnde i mitt senaste inlägg?

För mig innebär leken bland annat att göra hunden för vad man brukar kalla "klickerklok".

Det jag gör är: Fram med klicker och godis (hunden ska vara inklickad sedan tidigare).

Jag klickar för alla beteenden som hunden erbjuder förutom det jag INTE alls vill ha som t.ex. gnäll, skäll eller att försöka sno belöningen. Jag klickar inte heller för ögonkontakt i detta läge då jag och flera med mig upplever att det är lätt att få en passiv hund som bara sätter/lägger sig och stirrar dig stint i ögonen och det vill jag ju inte. Jag vill i detta läge ha en aktiv hund.

Alltså klickar jag och belönar för att hunden t.ex. lyfter på en tass, viftar på svansen, tittar åt sidan, lägger sig, ställer sig, gäspar, rör sig åt ngt. håll, slickar sig om munnen mm. (det kan vara riktigt små rörelser också, så man får vara uppmärksam). Det jag också tänker på är att när jag kör just fantasileken inte klicka för samma sak mer än säg 2ggr. på raken. Detta är också för att hunden inte ska fastna i bara en och samma rörelse.

Det här kan jag sedan använda och utveckla i all oändlighet. Jag kan börja med fantasileken för att gå vidare därifrån och forma/shejpa fram ett beteende. Mer om det senare...

När jag har fått in snitsen på det hela tycker jag den här formen också är väldigt bra för att få rätt fokusering innan jag börjar med annan träning. När voffen är uppe i varv så lägger jag ett visst x-tra fokus på att klicka/belöna när han/hon går ned i varv t.ex. gäspar, tar ett djupt andetag, saktar tempot... men fortfarande belöna för aktivitet också. Har jag däremot en lite seg voffe så klickar/belönar jag mer för rörelse, action mm. Det sista blev kanske lite luddigt skrivit men hoppas det gett lite inspiration och ideer.

måndag 7 november 2011

Men matte - jag vill träna meeeeer...

Ser du inte? Det ligger en gottis kvar där...
Idag var det helt tomt i vår arbetslokal så jag passade på att träna en voffe åt gången där idag.

Tim fick träna först då han fortfarande behöver tätare rastningar, för att inte pinka inomhus.

Det blev fantasileken med en godisskål bredvid (frestande). Tycker det gick riktigt bra, var bara ibland som han försökte sig på en rövare mot skålen men matte var snabbare.

Sedan testade vi lite handtarget vilket gick jättefint.

Efter lite paus så körde vi nosduttar mot post-it lappar. I början gick det sådär då jag satte lappen på min hand. "Självklart" ville Tim smart nog komma åt min hand då det ju brukar belöna sig. Så efter bara två försök la jag ner den modellen och körde istället post-it lapp direkt på väggen och en dörrkarm. Det gick mycket bättre. Det känns som att Tim nu förstår och sätter nosen emot (duktig kille), men att han fortfarande är lite osäker på vad han ska göra då han står och tänker ett tag innan han går fram mot lappen. Så vi får fortsätta några gånger till innan det sitter som en smäck.

Med Puzzel körde jag också fantasileken. Det var kanon! Har börjat göra den betydligt oftare på sista tiden som en första övning innan jag kör ingång med andra moment. Puzzel är otålig och tycker gott det kan gå fort och lite hux som flux. Kommer inte belöningen tillräckligt fort tar han gärna till att pipa och vilja knycka godis eller strunta i det hela och hitta på egna belöningar i rummet... som tex. gå till sopkorgen eller ja en fleecefilt går också bra (harkel). Istället för den dumma godisen som tar för lång tid på sig. Meeen med fantasileken lär vi oss både jag och Puzzel. Puzzel att det bara lönar sig om han jobbar på fokuserat och utan att pipa eller gny. Jag tycker det är kul då jag inte har något specifikt mål med övningen (jo, vad konstigt det lät - det har jag ju verkligen men inte ett moment som t.ex. sitt). Och när Puzzel väl fattar vinken upplever jag att han också tycker det är skoj.

Sedan körde vi lite handtarget vilket gick superbra! Ingen öppen mun denna gång utan endast nosen fokuserat och bra (tror att vi gjorde fantasileken innan hjälpte till :-)).

Pauser mellan övningarna och när Puzzel coolat ner sig körde vi igång.

Vi övade också på fotposition med att gå både framåt, att backa och att sätta sig när jag stannade. Allså när Puzzel är fokuserad är han sååå himla duktig! (Och jag gett honom förutsättningarna för att kunna fokusera ska jag tillägga!) Bästaste Puzzel. Det skulle jag haft film på. Han bokstavligen dundrade in i utgångsställning, när han anade att det var tuggben som var belöningen. Oj. (Det svåra är att plocka bort synligt/doftande belöning och lägga på störningar).

Oj, detta blev ett långt inlägg. Som avslut kan jag igen varmt rekommendera boken: Lydnadsträning i Teori och Praktik. Jag tycker den är kanon!

tisdag 1 november 2011