Att sluta när det går som bäst...

Jag brukar ofta påminna mina kursare (och mig själv) om att gärna avsluta ett träningspass när det går som bäst. Hunden har då med sig det han/hon gjorde senast in i början av nästa träningspass, och själv har man med sig en fortsatt positiv känsla.

Det är lätt hänt att i sin iver över att det går så himla bra fortsätta för länge med träningen, och så börjar det gå sämre.

Jaja, det jag tänkte på idag är att det kan vara viktigt att definiera vad man menar med att sluta när det går som bäst. Det behöver inte vara att momentet utifrån SER bäst ut av gångerna.

Det är lättast att ta exempel från egen träning: Idag när jag tränade slalom med Tim tex  kan man ju tänka att jag skulle slutat när han klarade alla fyra pinnarna med fart och självsäkerhet - det vore ETT bra alternativ.

Ett ANNAT bra alternativ vore att sluta när jag ställde mig i en svårare position i förhållande till slalom, och  Tim ändå hittade rätt ingång på slalomet efter lite frustration och tankearbete. Slalom med fyra pinnar har han grejat lite nu och då men det här var ett nytt framsteg som han lyckades klura ut på egen hand. Där slutade jag passet och kände mig nöjd!

Ser fram emot att fortsätta träningen, men innan dess en vilopaus.

Idag har Puzzel också fått köra slalom vilket han älskar i lagom doser.