forts. klarhet runt tävling...

Den här underbara filmen passar bra...

(Andra favoritklipp finns i tidigare inlägg).

Nu har det klarnat och nu har jag koll på vad JAG VILL att mina voffar och jag ska klara av innan jag anmäler dem till en tävling (både vad gäller rallylydnad och agility). Det är just nu en lång lista som finns på pränt i min hjärna och den listan ska jag skriva ned för att ha och kika på när jag får lust och behöver påminna mig. Den innehåller exakta kunskaper och roliga övningar för att kunna nå kunskaperna. Har inte bestämt var jag ska plita ned den. Om det blir här i bloggen, i mitt anteckningsblock eller i ett dokument vid sidan av. (En rallylista har jag i stort sett redan klar sedan några månader tillbaks - den sitter på min whiteboardtavla i arbetsrummet).

Jag kommer skynda långsamt. Det viktigaste är att ha roligt de stunder vi tränar! Och vid sidan av tillsammans i vardagen! Vad gäller agility har jag fått en helt annan känsla för vad jag faktiskt vill ha :-) Det märker jag också på att jag nu vet vad jag tittar på i youtubeklipp i olika agilitylopp - inte bara som sådant att det är felfritt, går häftigt fort och att handlern har en skön attityd utan även detaljer. Det jag gillar är att få känna känslan av att vara i ett flow, "bubblan" tillsammans med bästisarna. Nu när jag lärt mig mer tycker jag det känns schysstare både mot mig själv och gentemot hundarna att vänta lite längre med tävling. Förra året provtävlade jag (i rally) och har fått känna på hur det känns (en godkänd tävling kvar innan fortsättningsklassen med Tim). Jag vet vad som gäller och hur det går till i rallyn med regler, papper, förberedelser, tävlingsnerver, banvandring mm.

Det är lätt hänt att hamna i fallgropar av bland annat bekräftelsebehov. Tack Nina för bra och ärliga inlägg i din blogg! En blogg av flera som gjort mig klarare runt det här med tävling. Jag rekommenderar också boken: Lyckas på tävling.

Jag tror det är viktigt att göra klart för sig varför man vill tävla. Klart jag också har en liten tävlingsdjävul någonstans och kan se bilder där jag står högst upp på prispallen med en stor pokal i handen stolt som en tupp och vill visa för alla hur bra vi är... I samma andetag som DEN tävlingsdjävulen dyker upp tror jag mig ha fixat till att sabba allt. För då kommer prestation in och en vilja att hasta på. Jag vill stå där nu och visa för alla att jag faktiskt är riktigt duktig, är populär och allt vad det innebär. Men grejen är den att jag faktiskt inte behöver stå högst upp på en pall för att vara bra och duktig. Jag behöver inte ens tävla för att vara bra och duktig. Efter senaste kursen inser jag att det finns massor med hundägare, hundinstruktörer som man inte ser så jättemycket av men som kan vara duktigare än de duktigaste (inget nytt i sig men det har blivit ändå tydligare). Det är ingenting som automatiskt säger att du är duktig på att lära ut för att du är duktig i din gren på tävling (finns både och).

Praktexemplet var på min utbildning till osteopat (manuell medicin) - en superduktig osteopat som skulle undervisa klassen och visa tekniker på en i klassen. Han gick totalt in i vad han gjorde och arbetade på utan att säga ett ord om vad han gjorde med ryggen mot klassen. Vi hojtade och hallåade men om och om igen gick han in i sin bubbla och började behandla istället för att undervisa. Tihi..

Med Puzzel har jag tidigare tänkt tanken tävla och ibland har nog djävulen dykt upp och tänkt jag ska nog allt visa dem. Men varför det och för vems skull? När Puzzel och jag springer tillsammans tänker han inte vad får jag för det? Utan vi springer och har det trevligt i varje lilla nu. Kan tänka mig att en border collie funkar så när det gäller att få valla. Det är belöning i sig och det de är "designade" till. En mycket rastypisk go och glad whippet helt enkelt med "fullt ös medvetslös" som slogan lyder. Gäller det tävlingslydnad, rallylydnad är det inte lika givet där ser jag att frågan från Puzzel blir mer: Varför? Vad får jag för det? Jag kan väl få belöningen rakt av istället för att krångla till det matte? Det han ofta kommer fram till när han inte får lön tillräckligt tätt när vi tränar utomhus är att jo, det finns brudar här bredvid och blir ofokuserad. Så att tävla i dessa grenar med Puzzel gör honom inte rättvisa. Vår relation är ljusår viktigare än "jag ska nog allt visa dem..." Agility är lite blandat för där får han faktisk springa vilket han gillar. Vi kommer fortsätta träna väldigt blandat på vårat sätt men som det ser ut nu inte alls satsa på tävling. Visst går det att jobba med och få honom att lära sig tycka om annat än att springa men det kommer aldrig att bli detsamma som det han i grunden älskar att få göra, och det skulle krävas mycket träning. Puzzel gillar också att mysa nära nära liksom jag och det gör vi flera gånger varje dag. Där skulle vi lätt stå på prispallen tillsammans :-)

Ihop med Tim så kan tävlingsdjävulen också dyka upp och jag hamnar i fällan hasta på... och blir för ivrig. Min förhoppning är att jag ska få många goa, glada år tillsammans med både Puzzel och Tim. Jag håller tummarna för att vi har många år på oss att umgås och träna ihop oss i lugn och ro utan att hasta. Mitt mål är inte att åka land och rike runt på tävlingar var och varannan helg. Det är jag alldeles för hemmakär för. Jag har också sett alltför många hundar ta stryk rent fysiskt av för hård träning (det är min tolkning av varför en del råkar ut för skador i tidig ålder i vissa fall). När vi tränar är prioritet ett, ha kul! När vi tränar kommer jag i möjligaste mån följa min långa lista och träna strukturerat i rätt ordning så att säga med olika övningar och söka kreativa och roliga övningar för att få variation, men vardagen kommer få ta stor plats med "bara vara" dagar i naturen, löpning, hemma i soffan med mys... Det känns viktigt för både kropp och knopp. När/om det blir dags för träningstävling/tävling kommer ge sig av sig självt... När listan är tillräckligt avbockad utan att jag hastat :-)

Skönt, nu har jag skrivit ett långt inlägg främst till mig själv och om mina tankar. Hoppas ni som läst ända hit fått ut något av reflektioner/tankar för egen del.

Och jo, - när jag filmar ska jag bli bättre på att också dela med mig av de träningsmissar jag gör (alla missar i sin träning även de bästa). Det är ofta misstagen som man kan komma vidare på efter en analys.

Kom ihåg: Njut av de gemensamma stunderna med era bästis hundar :-)
Nu blir det naturen för oss.