Jag, feg?

Precis läst ett blogginlägg som hette "förbannade hundmöten". Detta inlägg skulle väl också kunna få den titeln men jag väljer en lite annan infallsvinkel.

Väldigt många hundägare vill absolut att sin hund ska få hälsa på andra hundar i koppel då de ju tycker det är så trevligt. Känns det igen?

Själv vill jag bli tillfrågad om det är ok. och jag vill definitivt inte att det kommer fram lösa hundar kors och tvärs, eller att de blir framsläppta i lååångt koppel utan att JAG fått möjlighet att svara ja eller nej. Och även om jag ibland kan tänka mig att säga ja så vill jag absolut inte låta hundarna hälsa på varandra om någon av mina eller den andra ägarens hund/ar drar i kopplet, står på två ben för att nå fram, gnäller eller skäller för att få hälsa. Det ska finnas tiden till att båda ägarna i lugn och ro tex. kan sätta hundarna ned och de gått ned i varv för att sedan få klartecken till att hälsa på ett "städat sätt".

Det blir lätt trassligt att hälsa med massa koppel kors och tvärs (speciellt när man går med mer än en hund vardera). Hundarna hindras i sin språkkommunikation. Som de flesta nog iakttagit så hälsar inte hundar rakt plötsligt bara framifrån och sedan så är de bra med det, utan de går gärna i bågar och ska nosa bak mm. Hur lätt är det med koppel på? Det kan lätt uppstå språkförbistringar i dessa lägen då kommunikationen blir störd av sträckta eller intrasslade koppel, och som i sin tur kan skapa irritation och agg pga. missförstånd hundarna emellan.

Försöker återfinna en jättebra text jag läste vid något tillfälle om detta med hundmöten och att hälsa i koppel, lösa mm. Jag hoppas jag återhittar den.

Och varför då detta inlägg? Jo, ikväll var just igen en sådan kväll att ta ställning till ja eller nej - de får eller får inte hälsa. Denna gång sa jag nej då Tim drog och pep för att vilja fram och hälsa vilket inte är ok. för mig, och jag ville gå vidare på kvällspromenaden. Ägaren frågade varför de inte fick hälsa och jag förmedlade att nej han får INTE hälsa när han piper och drar i kopplet. Jag tog in Tim vid min sida. Budskapet hade trots mina två svar inte nått fram. Jag släppte det hela och lät dem hälsa. Ja, det var fel och fegt gjort. Där borde jag höjt min röst och sagt till. Jo, även fast den mötande hunden var trevlig, en känd hund, en valpis.

Ibland känner jag bara att jag inte orkar höja rösten om och om igen. Det är inget ovanligt att vi går förbi/möter/går framför/går bakom ett antal hundar varje promenad. En del samma, en del nya. Ibland önskar jag mig en väst med stor text på: MINA HUNDAR FÅR INTE HÄLSA på ANDRA HUNDAR och så en stor PUNKT eller snarare stort UTROPSTECKEN på slutet! När jag har tid och inte står med en ivrig unghund som inte vill annat än att hoppa fram för att busa... - och där jag inte hindras i att lyckas med att få honom lugn pga. framsläppta hundar, förklarar och pratar jag jättegärna om hundmöten men det blir liksom inte riktigt rätt läge just precis då.

Ja, jag kan se på problemet både med allvar och med glimten i ögat. Tyvärr händer det trots allt en hel del incidenter med bitskador som följd. Det är bara inte värt det.

Det finns väldigt mycket att skriva om detta ämne som ofta är en "het potatis" men nöjer mig för nu. Nästa gång ska jag med högre röst säga till ägaren att: HÅVA IN DIN HUND!

Ha det gott och var rädd om varandra och om era hundar :-)